Okej, nu är det dags att stanna upp och göra en liten lägeskoll. För två månader sedan höll jag på att samla mod för att börja spela schack online mot levande motspelare, efter att ha nött av den värsta rosten mot AI-spelarna på Chess.com. Idag har jag avslutat mitt tjugonde parti i rad utan förlust. Under vägen har min rating i schack med 24 timmars betänketid (det som kallas Dagligschack) gått från 400 till 1200. Då är det ändå värt att stanna upp och notera en liten framgång. Jag har kommit igång med schacket igen, och det har gått bra. Check.
Det var inte så oväntat att jag skulle kunna vinna på 400-nivån, med min bakgrund som ivrig hobbyspelare under perioder förr om åren. Men det är verkligen en överraskning att det har gått så pass problemfritt även mot spelare kring 1200 i rating. Det hade jag inte vågat tro.
Men så upplever jag också att jag spelar bättre schack än någonsin förut. Vad beror det på då? Jag tror förklaringen är de ganska intensiva schackstudier som jag ägnade mig åt i vintras. Jag läste framförallt på om taktik (gafflar, bindningar osv) och även en del strategi (utposter, samspel mellan pjäser och bondestrukturer).
Men det som kanske påverkade mig mest var avsnitten om “mattbilder”, alltså etablerade metoder för att sätta motspelaren schackmatt. Det var otroligt fascinerande att upptäcka dem, de är bara överdjävligt fiffiga. Och jag tror det har gett mitt spel en skärpa som jag har saknat förut. Förmågan att kunna avsluta partiet när man har skaffat sig ett övertag. Har man en gång sett de där mattbilderna börjar man leta efter dem medan man spelar. Man blir farlig.
Jag har även lyckats undvika blunders i stort sett (alltså allvarliga misstag), och jag tror att det också hänger ihop med hårdpluggandet av schacktaktiken. Om man övar upp förmågan att hitta taktiska manövrar för egen del, blir det också lättare att upptäcka dem i sin egen ställning när man kollar vad motspelaren har för möjligheter. Man får en effektivare undergångskontroll.
Vi kan titta på några situationer från partiet som tog mig över 1200 i rating. Vi spelade en öppning som (tydligen) kallas centrumspel: 1. e4 e5 2. d4 exd4 3. Dxd4 Sc6 4. De3:
Svarts drag
Jag vet att det är tveksamt att ta ut damen tidigt som vit gör här, men här känner jag ett starkt obehag för bonden som kan marschera framåt med understöd bakifrån. Dessutom blir det en avdragsschack så fort bonden slår något. Jag vill inte spela ut den andra hästen, som jag “borde”, för då går han fram med bonden och så måste jag flytta ut hästen till en plats där den lätt kan attackeras. Jag vill inte heller ta ut d-bonden för då kan man se fram mot en löpare på b5 som låser min häst, och återigen en avdragare när e-bonden kliver framåt. Jag har sett efteråt att Sf6 trots allt är det vanliga här, men det är rätt komplicerat.
Så istället för de naturliga dragen slår jag knut på mig själv för att inte hamna i trubbel, och efter vits tolfte drag har det blivit så här corny – notera vits bondegaffel-schack på sjunde raden…
Nu är det inte så illa som det ser ut. Jag tar ju bonden med kungen, och vit behöver ta min löpare på f3 för att jämna ut materialet (jag vågade inte låta den vita hästen leva då jag såg framför mig att den skulle hoppa till g5 och börja samverka mot min hopträngda kungsställning tillsammans med damen och löparen. Dessutom har jag siktat in mig på att fånga vits dam framför kungen som inte har rockerat (läs mina tankar om poängen med rockad). Måste bara få bort min löpare som står i vägen, men det står ju saker i vägen för löparen också…
Efter 28 drag har vi kommit fram till en spännande ställning som är full av komplikationer:
Notera att både vits häst på g4 och vits bonde på f4 är låsta framför kungen och alltså inte kan flyttas. Samtidigt har vit ett direkt matthot på f8 tack vare “batteriet” på f1 och f3. Nu står det ett par pjäser i vägen, men om man inte passar sig kan partiet plötsligt vara över.
Men sanningen är att jag har ett stort övertag här. När jag tar bonden med d-tornet har vit inga bra svar, och 20 drag senare är det schackmatt.
