Strategi i schack – konkreta mål på längre sikt

S

Strategi i schack är en plan med ett längre tidsperspektiv än bara 2–3 drag framåt (det som kallas taktik). Strategi kan handla om att “attackera på damflygeln” eller “blockera centrum”. Men strategi kan också vara mycket mer konkret än så. På den här sidan går vi igenom konkreta strategiska mål, eller koncept, som starka schackspelare använder för att lägga upp sina planer, som att sätta press på en svag ruta eller skapa en utpost.

När man förstår vilka strategiska mål mittspelet handlar om, hur olika bondestrukturer samverkar med olika pjäsers placeringar, öppnar sig också schackets olika öppningar (i alla fall något). Plötsligt kan man börja förstå hur det ena draget hänger ihop med det andra, eller orsakar det andra. Det som annars kan verka helt godtyckligt (de första dragen) får en logik.

Vad är poängen med strategi i schack? Kanske kan man säga att poängen är att skapa taktiska möjligheter. Att en strategi har varit lyckad verkar visa sig i de taktiska möjligheter som uppstår. Med en vinnande strategi får du tillgång till taktiska möjligheter som motspelaren saknar. Taktiska manövrer uppstår ur obalanser som kan skapas av ett strategiskt övertag. Svagheter i motspelarens ställning öppnar för de taktiska figurer vi går igenom på sidan om taktik. Kanske kan man säga att strategi går ut på att packa en verktygslåda med taktiska redskap. Taktik är i så fall att använda redskapen i lådan. Den sista taktiska manövern i partiet är den där du sätter motspelaren matt. Eller hon dig…

Bondestruktur

Böndernas placeringar på brädet bestämmer karaktären på partiet. Med fastlåsta bondekedjor i mitten blir det ett slutet spel. Det blir trångt och bökigt. Om centrumbönderna har bytts av blir det ett öppet spel. Långa öppna linjer öppnar för riktade attacker mot svaga punkter i motspelarens ställning och försvaret runt kungen. Spelarnas olika bondeuppställningar är också grundläggande för hur en ställning ska värderas. Svaga bönder är en belastning, starka bönder är en tillgång. Olika bondestrukturer samverkar olika bra eller dåligt med olika pjäser. Beroende på hur bönderna står talar man om svaga och starka löpare och springare. Eftersom olika öppningar leder till olika bondestrukturer främjar de också olika pjäser, och duktiga spelare är noga med att behålla pjäser som kommer att bli starka i den bondestruktur de räknar med ska uppstå, medan de gärna byter av pjäser som ändå hotar att bli svaga på grund av böndernas placering.

Det speciella med bönder är att de aldrig kan backa. De för in ett irreversibelt inslag i spelets dynamik. Därför ska du alltid tänka efter extra noga innan du bestämmer dig för att flytta fram en bonde. Förflyttningen orsakar en permanent förändring av förutsättningarna – för båda spelarna.

En bonde som garderas av en annan bonde står stark. Den kan bara slås av en annan bonde (eller av en pjäs som offrar sig). En kedja av bönder skyddar varandra, från basen och fram till spetsen av kedjan. När en sådan kedja når långt in i motspelarens område blir det en jobbig fientlig närvaro där som är svår att bli av med. Å andra sidan blockerar långa bondekedjor delar av brädet och leder till trånga och komplexa positioner. I värsta fall blockerar dina bönder dina egna pjäser, medan motspelaren kan flytta omkring och utsätta dig för tråkigheter. Det pratar vi mer om i avsnittet om dåliga löpare.

Isolerad bonde

En bonde som inte har några bondekamrater på linjerna intill kallas isolerad. Att den inte kan samarbeta med andra bönder gör den svag. Om den hotas måste den försvaras av en pjäs, och man vill inte gärna låsa upp pjäser i försvaret av bönder. Pjäserna har viktigare uppdrag. Om motståndaren har en isolerad bonde är det en tänkbar attackpunkt för dig. En isolerad bonde brukar betraktas som en permanent svaghet, till skillnad från tillfälliga svagheter som går att arbeta bort. Ett felplacerat torn går ju att flytta dit man vill ha det. Åtminstone teoretiskt, det är däremot inte säkert att det går i praktiken. Ibland kan också en isolerad bonde få tillfälle att slå en pjäs på linjen bredvid och välkomnas tillbaka in i bondegemenskapen. Ta chansen om du får den!

Nu kanske du undrar varför man ska bry sig om att försvara den där svaga bonden, om pjäserna har viktigare saker för sig? Förklaringen stavas “slutspelet”. När brädet töms på pjäser och partiet går in i slutspelet räknas varje enskild bonde. Varje bonde rymmer ju potentialen att förvandlas till dam, och en enda bonde som når sista raden betyder normalt game over.

Efterbliven bonde

Efterbliven bonde kanske inte låter så snyggt, men det handlar helt enkelt om en bonde som har blivit kvar på de bakre raderna medan kamraterna har ryckt fram mot centrum. Bondekedjan är bruten, han har inga kamrater. Kommer det en riddare vet den ensamma bonden inte riktigt vad han ska ta sig till. En efterbliven bonde är en svaghet (men en tillfällig sådan – den kan ju komma ikapp de övriga) och något som både du och din motståndare kan rikta in en attack mot.

Fribonde

Fribonde är en bonde som har passerat motspelarens bondelinje. Om inga andra pjäser hindrar den kan den gå vidare till sista raden och bli en dam. Fribonden är alltså en tillgång för innehavaren och något som motspelaren måste försvara sig mot. Om ett schackparti kommer in i slutspelet handlar resten av matchen mest om just detta, vem som ska lyckas befordra en bonde.

Utpost

TBD

Öppna och halvöppna linjer

TBD

Ta mot centrum

TBD

Bra och dåliga löpare

TBD

Utrymme vs rörlighet

TBD

Minoritetsattack

Schackblogg